Söndagen den 18 januari

Trots gårdagen har både Monica och vi andra sovit lugnt. Regnet under natten har som vanligt gjort jorden till en kompakt rödfärgad lera och jag tar mina finskor i handen, sätter på mig ett par andra, och kanar och glider ner till huvudbyggnaden för att äta frukost. För varje steg jag glider fram blir mina skosulor allt tjockare av leran och det är lögn att skrapa av sig den. Väl framme får jag sätta fötterna mot fotjärnet som är neddrivet i marken och lyckas skrapa bort det värsta. Efter frukosten halv åtta kommer bussen och vi trippar ut den korta sträcka det handlar om. Självklart hinner skorna bli fulla med lera på den korta vägen och jag får ägna bussresan åt att torka av det värsta med en hopknövlad servett jag hittar underst i handväskan. Vi kommer lagom till kyrkan klockan nio. Sången ljuder redan inifrån och bänkarna dignar av folk. Kyrkan är stor och mycket enkel. Ett knaggligt jordgolv likadant som de så kallade vägarna, men hyfsat plant. Stora pelare som stöttar det bruna trätaket ovanför oss. En enkel estrad där pastorerna står och bakom dem, körerna. Idag är det, till skillnad från övriga söndagar, flera körer till vår ära. Det är säkert några tusen i kyrkan och vi får hedersplatserna längst fram på kortsidan så att vi sitter med sidan mot merparten av besökarna. Bercky smyger ner på den lediga stolen bakom mig och lutar sig fram över stolsryggen så att han ska kunna översätta det som sägs.
Vi välkomnas av såväl pastorerna som Doktor Mkwege och vi får alla gå fram för att presenteras. När Ann visar sig utbryter det munterhet och applåder från bänkarna och vi känner att hon än en gång brytit isen för oss.

Välkomnandet tar en timme. Sedan sjungs det och till slut börjar predikan. Han ömsom viskar och ömsom vrålar och jag undrar i mitt stilla sinne om det inte är lättare att skruva upp volymen på ljudanläggningen. Bercky försöker översätta allt han kan men det är inte helt lätt och jag förstår bara fragment. Jag minns själv hur det var när Bercky var i Göteborg och jag skulle direktöversätta predikan från svenska till engelska. Inte lätt!


Efter predikan samlar man in kollekt och man vädjar om pengar till ett golv. Burkar läggs fram och de som vill går fram och lägger pengar i dessa. Några håvar som går runt ser jag inte till. Sedan sätter körerna igång med en gungande jubelsång. Det svänger kan vi lugnt konstatera och det är svårt att sitta still som de väluppfostrade svenskar vi är. Till slut kan vi inte hejda oss utan låter höfterna försiktigt svänga med och viftar, inte alltför uppseendeväckande, med handen.

När gudstjänsten är slut blir vi bjudna på den sedvanliga findrickan Fanta, Sprite och Cola i ett separat rum där pastorn uttrycker sin glädje över att vi kommit och att de hoppas på ett fortsatt långt samarbete framöver.

Vi åker vidare till Ibra radio. Radiostationen förser folket med dels evangelisation där budskapet om Guds ord förs ut men också med samhällsuppbyggande information, t.ex om familjeplanering. Man berättar att det också går bra att komma dit och spela in en skiva om man skulle vilja. Från ett fönster ser man rakt ner i en kyrka och man berättar att man direktsänder gudstjänsterna också.
Vi stannar bara en kort stund och Helena, Gullvi och jag går därefter hem till Bercky som bor några minuters promenad därifrån. De andra åker hem och äter middag med Doktor Mkwege och hans fru.
Det är fantastiskt roligt att få komma hem till Bercky, hans fru och hans sju barn. Det är bara fem av barnen som är hemma och de håller sig i bakgrunden medan vi vuxna äter. Deras hus som består av 4 rum och kök är fantastiskt fint och vi blir glada för att de verkar ha det bra ställt. Bercky, som växte upp som ett faderlöst barn, långt ute på landsbygden har gjort en enorm klassresa genom hårt arbete och enträgna studier. Diplomet på väggen från hans examen visar en stolt och glad man och vi gläds med honom över den framgång han skapat för sig och sin familj. Att jobba hårt är ett måste för att försörja sju barn och det är viktigt att trygga barnens framtid om något händer, menar han.

Vi fotograferar Bercky och hans familj utanför huset och sedan skjutsar han och hans fru hem oss via en rundtur på stan. Väl hemma så sitter fortfarande Doktor Mkwege, hans fru och flera andra gäster vi har dålig koll på, och pratar. Det visar sig att de berättat att de tagit fast mannen som körde på Monica och att han nu sitter häktad för vårdslöshet i trafik. De är på väg vidare och skall träffa domaren klockan fem för att framföra sina vittnesmål.
Vi är tacksamma och glada för att det gått så fort och Monica är angelägen om att framföra sitt tack till den gamle man som så vänligt hjälpte henne så att hon fick tvätta av sig då bilen kört på henne. Doktor Mkwege säger att de ska ta tag i det i morgon och att de säkert ska kunna hitta den gamle mannen.

Vi pratar av oss en stund på kvällen över en liten kvällsfika och går sedan i säng,//