Vi kan borja geografiskt. Jag arbetar i en forort till Belgrad vid namn Zemon (ungefar som Molndal till Goteborg). Om ni nagonsin har varit i ett ghetto, eller kanske sett ett pa film, har ni en ganska korrekt bild av det "bostadomrade", i vilken forskolen ar belagen. Husen ligger tatt, genom tranga grander tar man sig fram, hygienen ar inte den basta och alla kanner alla.
Lite siffor. Medelivslangden (i bostadsomrdet) ar 40-45 ar. Normal giftasalder for flickor ar 14 – 15 ar och for pojkar 17 ar. Majoriteten har inte gatt fardigt femte klass. 10 % har ett arbete. Det hander att man halsar pa flickor som systrar till barnen och det visar sig att det ar mamma. Och nar man tror att det ar mamma som kommer for att hamta upp barnet, ar det mormor..
Forskolan ligger allta mitt i bostadomradet och alla barn kommer darifran. Vart arbete gar till storsta delen ut pa att forsoka forbereda barnen for skolan. Ge dem de forutsattningar som varje barn har ratt att fa, oavsett etnisik tillhorighet. Alla barnen ar mycket tillgivna och tacksamma for vad man gor. Det ar svart att ha en dalig dag nar man motts pa morgonen av springande barn, skrikade lulia (j ar en svar bokstav) och kramar en bade en och tva ganger.
Foraldrarna ar, i de fall jag mott, trevliga och gastfria. Haromdagen halsade vi pa en familj dar mormor med oppen famn valkomnade oss in. Bjod pa turkiskt kaffe och pepsi. Samt berattade allt som hant henne under hosten.. Nar hon upptackte att jag inte hade nagon ring pa fingret (fast jag ar 18 ar (!)), erbjod hon sin genast att finna en lamplig man at mig. Jag avbojde.
Trots det forhallanden som rader, maste jag saga att detta ar det basta arbetet jag haft! Till dig/ni som vill och har mojlighet, att en period aka till ett av de mindra priviligerade plasterna pa var jord, vill jag starkt uppmuntra att sa gora!
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar