Linje 83.

Klockan ar 08.30. Jag vrider om nyckeln och gar ner for de manga trappstegen. Nar jag gar ut genom porten mots jag av den kalla morgonluften. For att inte frysa drar jag pa mig mina svarta fingervantar. Det ar en halvtimmes promenad till bussen. Atskiljliga bageri passeras. Varje dag ar en kamp for att inte ata en andra frukost.

Sa ar jag framme. Strax stiger jag pa bussen. Linje 83. Alla sittplatser ar upptagna sa jag staller mig i «dragspelet», i mitten. Bussens ljudniva ar allt for hog for att lyssna pa musik. Det blir ett tyst iaktagande. Jag vill havda att medianresenaren ar en man i 45 ars aldern. Cirka 183 cm lang. Morkt har och enstaka graa harstran. Antydan till skagg.

Enligt en tidningsartikel skulle bara en procent av serbiens kvinnot vara rodhariga och ytterligar nagra fa procent blonda. Ovriga morkhariga. Det ar en statistik som inte alls stammer overens med linje 83:s kvinnor. Uppskattningsvis ar 40 % rodhariga, 30 % blonda och ovriga morkhariga. Det leder till slutsatsen att skall man starta ett foretag har, borde man satsa pa harfargningbranchen.

Bussen toms succesivt. Nar vi stiger av pa andhallplatsen ar det jag och ytterligare tre personer. Linje 83 vander. Sjalv borjar jag den 500 meter langa promenaden till forskolan. En ny dag har borjat.

/Julia