Att jag tillhor den rika minoriteten i varlden slog mig som liten. Under min uppvaxt i Sverige har jag dock i perioder blundat for mina tillgangar. Jag har snarare klagat pa att studiebidraget "bara" gav mig tusen kronor an varit tacksam for min valsignade situation. Att jag tillhor de fa rika procenten i varlden ar en tydlig vardaglig verklighet har i Belgrad. Inte pa det sattet att jag tanklost sprider pengar omkring mig, men vetskapen att om jag vill, kan jag. Trots att jag fortfarande befinner mig i Europa!
Haromdagen hamnade jag av misstag pa en dyr restaurang. Efter att ha forsonats med min klantighet, bestamnde jag mig for att i alla fall njuta i fulla drag av den italienska pasta som vantade mig. En kvinna kommer forbi. Hon tittar pa mig med desperata ogon och sager nagot pa serbiska. Jag svarar att jag ar ledsen, att jag inte forstar, men anar att hon ber om pengar. I hopp om att jag skulle vara tyskturist upprepas det hela pa tyska. Jag kan nu forsta att hon har ett barn som hon har svart att kopa mat till. Kyparen kommer. Han talar strangt till henne. I farten far jag fram 20 dinar.. 1/45 del av min maltid..
Fortjanar jag att vara rik. Nej. Jag foddes svensk.
Hur skall jag forvalta det som ar mig givet pa ett riktigt satt? Hur gor jag for att leva ett liv dar den valsignelse jag fatt del av, ocksa blir till valsignelse for andra? Nar jag funderade kring det har, landade jag i att karnan lag i nagot annat an just mina pengarna. Viktigast ar hjartat. Att vi bevarar vara hjartan rena. "Ty fran hjartat utgar livet." Lat oss alska var nasta, i alla avseenden, med ett generost och rent hjarta!
/Julia
Haromdagen hamnade jag av misstag pa en dyr restaurang. Efter att ha forsonats med min klantighet, bestamnde jag mig for att i alla fall njuta i fulla drag av den italienska pasta som vantade mig. En kvinna kommer forbi. Hon tittar pa mig med desperata ogon och sager nagot pa serbiska. Jag svarar att jag ar ledsen, att jag inte forstar, men anar att hon ber om pengar. I hopp om att jag skulle vara tyskturist upprepas det hela pa tyska. Jag kan nu forsta att hon har ett barn som hon har svart att kopa mat till. Kyparen kommer. Han talar strangt till henne. I farten far jag fram 20 dinar.. 1/45 del av min maltid..
Fortjanar jag att vara rik. Nej. Jag foddes svensk.
Hur skall jag forvalta det som ar mig givet pa ett riktigt satt? Hur gor jag for att leva ett liv dar den valsignelse jag fatt del av, ocksa blir till valsignelse for andra? Nar jag funderade kring det har, landade jag i att karnan lag i nagot annat an just mina pengarna. Viktigast ar hjartat. Att vi bevarar vara hjartan rena. "Ty fran hjartat utgar livet." Lat oss alska var nasta, i alla avseenden, med ett generost och rent hjarta!
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar