Julija

Idag har jag lart mig tva hebreiska ord; tsedaqa och chesed. Man skulle kunna benamna dem som tva Guds matt. I vara svenska Biblar laser vi orden som rattfardighet och nad. For att battre kunna forsta dessa bada ord skulle jag vilja lyfta fram grundbetydelsen. Ordet tsedaqa betyder ett struket matt. Det exakta mattet. Varken mer eller mindre. Man betalar for tva kilo mjol och far med sig hem tva kila mjol. Det ar tsedaqa, rattfardighet. Chasads ursprungliga betydelse ar "rage", det vill saga det man far pa kopet. Man stryker inte mattet utan later motagaren fa det pa kopet. Gratis. Tsedaqa och chesad ar alltsa tva matt. Guds matt.

Foljande handelse intraffade haromdagen. Nar jag idag larde mig ordet chesad, forstod jag darfor vad som menades.
Det hade blivit mig sagt att det skulle hallas en fest pa kvallen. En av ungdomarna hade bjudit in mig. Jag hade tackat ja. Nagra timmar innan det hela skulle borja namns det (till min stora forvaning) att festen ar for mig. Da jag entrar festlokalen har langbord dukats upp, tarta bakats och present kopts (en handgjord angel). Mitt pa bordet stod det dessutom en namnskylt, pa vilken det stod skrivet "Julija". Manga fragade om det var min fodelsedag. Men icke. (Da hade det for ovrigt varit tsedaqa.) Fortfarande har jag ingen aning om varfor dessa mannsikor gjorde detta for mig. (Billy Johansson, var alldeles egna missionssekreterare, var for ovrigt ocksa narvarande!)

Jag sparade namnskylten. Likt Abram fick heta Abraham for att paminna om Guds lofte och forbund (Abraham – far till manga). Kommer jag varje gang jag laser namnet Julija paminnas om chesad, Guds overflodiga matt. Jag stammer in i psamisten ord; Han later min bagare floda over!

/Julia

Vart att veta

Jag har vandats for att skriva den har bloggen. Atskilliga inledningar har knycklats ihop och hamnat i papperskorgen. Svarigheten har inte legat i idetorka, utan i att forsoka fa det hela att bli interessant... Jag har namligen bestamt mig for att hoja allmankunskapen om Serbien. Las och lar.

Alla vi som har sett EuroVision Song Contest (EVSC) har formodligen nagon gang skrattat at de egendomliga namnen som landerna i forna Yugoslavien har och har haft. Mitt ibland dessa lander, med langa och komplicerade namn, finner vi Serbien. Gransande till sju andra nationer. Invanarantalet ar runt tio miljoner, varav cirka tva miljoner har valt att bosatta sig i Belgrad. Landets huvudstad.
Serbien ar ortodoxt. Kyrkans inflytande stracker sig langt utanfor kyrkbyggnadens vaggar och in i paralmentet (fast det ar inte officiellt). Manga drar likhetstecken mellan att vara serb och ortodox. (Kanske for att forsoka urskilja sig sjalv bland de manga andra folkslagen och religonerna som Balkan rymmer.) Andra osterlandska influenser kommer fran Turkiet och det ottmanska valdet, vilket Serbien var en del av under 500 ar. Sparen finner vi bla i mat och musik. Har reagerade ocksa Tito, och darmed kommunismen, i nastan ett halvt deccenium. Efter Tito kom Milosevic med NATO i slaptag. Kombinationen av de tva sistnamnda har satt djupa och svara spar hos varenda serb.
Nagot annat som kan vara intressant att veta ar att valutan ar dinar. En svenska krona motsvarar cirka atta dinar. Brod kan man kopa for fyra kronor och vindruvor for nio kronor kilot. Men vill man ha dubbelhaftande tejp tvingas man lagga ut 400 dinar (50 kronor)!

Mycket mer finns att saga, men jag skall for den har gangen lata bli. Jag hoppas dock att ni kommer att titta pa EVSC 2008 som kommer att sandas live fran Belgrad!

/Julia

Det ar svart att vara rik.

Att jag tillhor den rika minoriteten i varlden slog mig som liten. Under min uppvaxt i Sverige har jag dock i perioder blundat for mina tillgangar. Jag har snarare klagat pa att studiebidraget "bara" gav mig tusen kronor an varit tacksam for min valsignade situation. Att jag tillhor de fa rika procenten i varlden ar en tydlig vardaglig verklighet har i Belgrad. Inte pa det sattet att jag tanklost sprider pengar omkring mig, men vetskapen att om jag vill, kan jag. Trots att jag fortfarande befinner mig i Europa!

Haromdagen hamnade jag av misstag pa en dyr restaurang. Efter att ha forsonats med min klantighet, bestamnde jag mig for att i alla fall njuta i fulla drag av den italienska pasta som vantade mig. En kvinna kommer forbi. Hon tittar pa mig med desperata ogon och sager nagot pa serbiska. Jag svarar att jag ar ledsen, att jag inte forstar, men anar att hon ber om pengar. I hopp om att jag skulle vara tyskturist upprepas det hela pa tyska. Jag kan nu forsta att hon har ett barn som hon har svart att kopa mat till. Kyparen kommer. Han talar strangt till henne. I farten far jag fram 20 dinar.. 1/45 del av min maltid..

Fortjanar jag att vara rik. Nej. Jag foddes svensk.
Hur skall jag forvalta det som ar mig givet pa ett riktigt satt? Hur gor jag for att leva ett liv dar den valsignelse jag fatt del av, ocksa blir till valsignelse for andra? Nar jag funderade kring det har, landade jag i att karnan lag i nagot annat an just mina pengarna. Viktigast ar hjartat. Att vi bevarar vara hjartan rena. "Ty fran hjartat utgar livet." Lat oss alska var nasta, i alla avseenden, med ett generost och rent hjarta!

/Julia

Forsenad blidforklaring.

Fran ovan:

Bild 1. Kalemegdan. Stor och popular park i Belgrad med utsikt over bada floderna Danau och Sava. Har finnes alla tzper av msk pa dagarna; aldre, ihopslingrad par, barnfamlijer, schakspelare, turister, popcornaforsaljare osv. Pa helgerna befolkat med ungdomar.
Bild 2. Typiskt serbisk maltid (i Niš). Mkt mat, mng hungriga msk.
Bild 3. Bat pa Sava. Kalemegdan i bakgrunden. Bilden ar tagen fran en av de manga broarna som forbinder nza och gamla Belgrad.
Bild 4. Gagatan "Knez Mihalova". Fylld av folk, cafeer och exklusiva (och mindre exklusiva) butiker.

/Julia

Linje 83.

Klockan ar 08.30. Jag vrider om nyckeln och gar ner for de manga trappstegen. Nar jag gar ut genom porten mots jag av den kalla morgonluften. For att inte frysa drar jag pa mig mina svarta fingervantar. Det ar en halvtimmes promenad till bussen. Atskiljliga bageri passeras. Varje dag ar en kamp for att inte ata en andra frukost.

Sa ar jag framme. Strax stiger jag pa bussen. Linje 83. Alla sittplatser ar upptagna sa jag staller mig i «dragspelet», i mitten. Bussens ljudniva ar allt for hog for att lyssna pa musik. Det blir ett tyst iaktagande. Jag vill havda att medianresenaren ar en man i 45 ars aldern. Cirka 183 cm lang. Morkt har och enstaka graa harstran. Antydan till skagg.

Enligt en tidningsartikel skulle bara en procent av serbiens kvinnot vara rodhariga och ytterligar nagra fa procent blonda. Ovriga morkhariga. Det ar en statistik som inte alls stammer overens med linje 83:s kvinnor. Uppskattningsvis ar 40 % rodhariga, 30 % blonda och ovriga morkhariga. Det leder till slutsatsen att skall man starta ett foretag har, borde man satsa pa harfargningbranchen.

Bussen toms succesivt. Nar vi stiger av pa andhallplatsen ar det jag och ytterligare tre personer. Linje 83 vander. Sjalv borjar jag den 500 meter langa promenaden till forskolan. En ny dag har borjat.

/Julia