Skull tower (Cele kula), ett av de turistmal vi besokte pa var endagstripp till Nis. Tornet var fyra meter hogt och inneholl 56 doskallar (fran borjan hade antalet varit nara tusen). Pa varje skalle kunna man se just den personen dott. Hemskt! Turkarna hade rest tornet efter ett vunnet slag (1809) for att avskracka serberna fran vidare motstand. Idag ser man minnesmarket som en symbol for serbernas mod.
Serbien och dess invanare ar mycket präglade av sin historia. I vissa manniskor ogon kan jag till och med lasa de senaste arens handelser. Efter ett 1900-tal markt av kommuniststyre och aterkommande krig befinner sig landet idag i en uppforsbacke. Ekonomin haltar trots den nuvarande freden. Man forvanas av de exklusiva affarerna langst gatorna, men ser man efter marker man att manniskorna bara fonstershoppar. Och bakom det rika (och mycket trevliga) cafelivet doljer sig en stor arbetsloshet. Som "turist" lagger jag ocksa market till de da flesta museum ar stangda for renovering (pa obestamd framtid). Vart ar Serbien pa vag? Det ar nog ingen som riktigt vet, men det hoppas pa battre tider!
Nis (en stad stor som Goteborg soder om Belgrad) var for ovrigt ett trevligt utflyktsmal. Det bjods pa mangder av mat, turisttag i en park, gronskasmarknad och ruinerna fran ett sommarhus fran 300-talet. Annmarkningsvart ar att det var dar som kejsare Konstatin foddes(!), han som utsag kristendomen till stadsreligion i det valdiga romarriket. Det jag tydligast kommer att minnas av dagen ar dock hemfarden i minibuss. Med en snitthastighet pa 130 km/h, halvsakra vagar och en avsaknad av bilbalten i baksatet hann jag be bade en och tva boner om en oskadad ankomst till Belgrad.
Allt gott.
Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar