"If you get lost, just ask for the National Theatre". Mitt forsta rad givit mig en halvtimma efter jag anlant till Belgrad, Serbiens huvudstad. Fran planet sag jag den stad dar jag kommer tillbringa de kommande tre manderana som praktikant. Likt Goteborg har man antagit stadsfargen gra och anlagt hundratals cafeer langst gatorna. Jag kanner mig nastan hemma!
De forsta fyra dagarna har varit fyllda av sa manga nya intrycka att det kanns som jag varit har i flera veckor. Gator, maffiga byggnader, matiga pannkakor, gudstjanster (pa serbiska), turist attraktioner, internetcafeer, extremt mycket trafik men framforallt nya mannsiskor. Nar man kommer till en plats dar man ar framling forstar man snabbt vad som betyder mkt for an. Redan den forsta dagen fragde jag mig var livet ar utan dem vi alskar?! Jag har emellertid varit valsignad och mott manniskor med hjartan av finaste guld. Tara, tre ar, berttade for mig pa serbiska att hon var hemskt ledsen att jag inte kunde forsta henne. Senare under en middag erbjod hon mig sin sang. Pappa kunde gatt sova pa soffan, sa kunde hon ta over hans sovplats.
An har jag inte behovt fraga efter "The Natinal Theatre". Efter att ha lart mig att halla min turistkarta pa ratt hall har mina strapatser i den nya staden slutat val.
Allt gott.
Julia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar