Turkist kaffe med socker

Jag sitter i min lagenhet och begrundar veckan som gatt. Klockan narmar sig sju, tiden for torsdagsgudstjanst. Vad som de senaste dagarna varit mycket patagligt ar min oformaga att prata serbiska. Utan ord att uttrycka mina onskningar, fragor, tankar och ideer forandras drastiskt kommunikationsmojligheterna. For att ge ett exempel ledde min bristande sprakkunskaper till att jag serverades turkiskt kaffe med socker. Mina sinnen var installda for att mota kaffets fylliga och starka smak, men istallet nadde nagot min mun som fick mig att fa kvaljningar.
For varje som gar borjar dock manniskorna i min omgivning forsiktigt vaga anvanda sin engelska. Efter en dag pa en skola, dar Bread of Life hjalper romska barn att forbereda sig infor skolaren, brast plotsligt fordamningen for en tidigare tystlaten medarbetare. I en halvtimma berattade han for mig om romernas situation i Belgrad. Inte direkt nagon upplyftande historia. Men viktig att hora! Kommer aterkomma till just namnda amnet framover.
Med tanken pa sprak har ni kanske markt att det finns ett antal stavfel i min blogg. Och dessutom en franvaro av det svenska alfabetets tre sista bokstaver. De beror pa att da jag sitter pa ett serbiskt internetcafe finns det verken tillgang till stavningsprogram eller svenskt tangetbord.
Guds valsignelse.
Julia