Var stund jag Dig behover

Allt ar rosa; vaggarna, mattorna, gardinerna, dukarna. Till och med skynket som tacker strykbradan. Det ar alldelse tyst i lagenheten. Alla sover. Siesta. Jag sitter i en sliten soffa, forsoker desperat varma mina fotter och forundras over att jag annu en dag fatt erfara Guds godhet.

Vissa mornar stiger jag upp med vanda. Jag lever i en tillvaro dar varje dag ar full av andringar av planer. Varje dag innebar att jag hamnar i situationer, vilka jag kommer vara oformogen att sjalv klara och harda ut. Men Gud forser. Min forsta dag som forskolelarare, nar ingen riktigt fanns att tala engelska med. Moter jag av en handelse en romsk tjej, i samma alder som jag, i en forort till Belgrad, som talar svenska. Hon hade en bror i Norrkoping. En morgon nar allt var riktigt kasst. Kommer jag till Bread of Lifes kontor och mots av ett genuint varmt valkomnande. Det serveras kaffe och kakor. Medan vi talar om helgen som varit spelas lovsang av Vineyard i bakgrunden. Och idag, nar jag var lite forsenad till sondagsgudstjansten och inte hann fraga om tolkning. Satter sig en angel bredvid mig. En av de trevligaste manniskorna jag mott.

Nu ar det eftermiddag. Har tillbringat dagen hos en familj fran forsamlingen (som aven arbetar dar). Snart skall jag lamna det rosa rummet for det bla och en kopp kaffe. Ar mycket tacksam. Inte fortjanar jag det har, men Gud ar god. Fortrostar vi, forser Han.

/Julia

Ngr bilder. Bildforklaring kommer.

/Julia

Historien bakom..

Skull tower (Cele kula), ett av de turistmal vi besokte pa var endagstripp till Nis. Tornet var fyra meter hogt och inneholl 56 doskallar (fran borjan hade antalet varit nara tusen). Pa varje skalle kunna man se just den personen dott. Hemskt! Turkarna hade rest tornet efter ett vunnet slag (1809) for att avskracka serberna fran vidare motstand. Idag ser man minnesmarket som en symbol for serbernas mod.

Serbien och dess invanare ar mycket präglade av sin historia. I vissa manniskor ogon kan jag till och med lasa de senaste arens handelser. Efter ett 1900-tal markt av kommuniststyre och aterkommande krig befinner sig landet idag i en uppforsbacke. Ekonomin haltar trots den nuvarande freden. Man forvanas av de exklusiva affarerna langst gatorna, men ser man efter marker man att manniskorna bara fonstershoppar. Och bakom det rika (och mycket trevliga) cafelivet doljer sig en stor arbetsloshet. Som "turist" lagger jag ocksa market till de da flesta museum ar stangda for renovering (pa obestamd framtid). Vart ar Serbien pa vag? Det ar nog ingen som riktigt vet, men det hoppas pa battre tider!

Nis (en stad stor som Goteborg soder om Belgrad) var for ovrigt ett trevligt utflyktsmal. Det bjods pa mangder av mat, turisttag i en park, gronskasmarknad och ruinerna fran ett sommarhus fran 300-talet. Annmarkningsvart ar att det var dar som kejsare Konstatin foddes(!), han som utsag kristendomen till stadsreligion i det valdiga romarriket. Det jag tydligast kommer att minnas av dagen ar dock hemfarden i minibuss. Med en snitthastighet pa 130 km/h, halvsakra vagar och en avsaknad av bilbalten i baksatet hann jag be bade en och tva boner om en oskadad ankomst till Belgrad.

Allt gott.

Julia

Turkist kaffe med socker

Jag sitter i min lagenhet och begrundar veckan som gatt. Klockan narmar sig sju, tiden for torsdagsgudstjanst. Vad som de senaste dagarna varit mycket patagligt ar min oformaga att prata serbiska. Utan ord att uttrycka mina onskningar, fragor, tankar och ideer forandras drastiskt kommunikationsmojligheterna. For att ge ett exempel ledde min bristande sprakkunskaper till att jag serverades turkiskt kaffe med socker. Mina sinnen var installda for att mota kaffets fylliga och starka smak, men istallet nadde nagot min mun som fick mig att fa kvaljningar.
For varje som gar borjar dock manniskorna i min omgivning forsiktigt vaga anvanda sin engelska. Efter en dag pa en skola, dar Bread of Life hjalper romska barn att forbereda sig infor skolaren, brast plotsligt fordamningen for en tidigare tystlaten medarbetare. I en halvtimma berattade han for mig om romernas situation i Belgrad. Inte direkt nagon upplyftande historia. Men viktig att hora! Kommer aterkomma till just namnda amnet framover.
Med tanken pa sprak har ni kanske markt att det finns ett antal stavfel i min blogg. Och dessutom en franvaro av det svenska alfabetets tre sista bokstaver. De beror pa att da jag sitter pa ett serbiskt internetcafe finns det verken tillgang till stavningsprogram eller svenskt tangetbord.
Guds valsignelse.
Julia

Valkommen till Serbien!

"If you get lost, just ask for the National Theatre". Mitt forsta rad givit mig en halvtimma efter jag anlant till Belgrad, Serbiens huvudstad. Fran planet sag jag den stad dar jag kommer tillbringa de kommande tre manderana som praktikant. Likt Goteborg har man antagit stadsfargen gra och anlagt hundratals cafeer langst gatorna. Jag kanner mig nastan hemma!

De forsta fyra dagarna har varit fyllda av sa manga nya intrycka att det kanns som jag varit har i flera veckor. Gator, maffiga byggnader, matiga pannkakor, gudstjanster (pa serbiska), turist attraktioner, internetcafeer, extremt mycket trafik men framforallt nya mannsiskor. Nar man kommer till en plats dar man ar framling forstar man snabbt vad som betyder mkt for an. Redan den forsta dagen fragde jag mig var livet ar utan dem vi alskar?! Jag har emellertid varit valsignad och mott manniskor med hjartan av finaste guld. Tara, tre ar, berttade for mig pa serbiska att hon var hemskt ledsen att jag inte kunde forsta henne. Senare under en middag erbjod hon mig sin sang. Pappa kunde gatt sova pa soffan, sa kunde hon ta over hans sovplats.

An har jag inte behovt fraga efter "The Natinal Theatre". Efter att ha lart mig att halla min turistkarta pa ratt hall har mina strapatser i den nya staden slutat val.

Allt gott.
Julia